The Days of our lives

//19:27//Stockholm/////////////////////////////////////////////////////////////
/Stockholm blev Popholm med Days

Långt från Monique, Hanna och Per blev Stockholm Popholm i lördags. Det händer ju ibland.Det berodde inte på ett middagsbord fyllt med pop i hörnan på finfina restaurang Pelikan vid 18-tiden.Inte heller på att Shout Out Louds några timmar senare skulle få golvet till Debaser medis att skaka som om det vore 1994 och högmässa med Thomas Öberg. I lördags blev Stockholm Popholm med Days. På allvar. En kvartett som under det senaste året fått PSLs Henrik att maniskt på repeat spela de fyra spår (Simple thing, Downhill, Echo of Last Summer och Never came to last) dom hittills släppt på The Internet. (Kanske i längtan efter en ny värld där sveriges president heter Fabian.) Ett par gånger har vi också kunnat se dom live. Och så för några månader sedan satt Shout out louds gitarrist Carl hemma och slölyssnade lite på radio. Days blev spelade. Carl blev kär. Och så blev Days ett förband till Shout Out Louds på deras sista Sverigesväng på ett bra tag. Och så stod dom där på scen, förbandet, på Debaser medis 20:15 i lördags kväll.Fabian. Med en röst som en ung och sugen (dvs inte tjockmätt och belåten) Neil Tennant. John, som med sina snirkliga och listiga gitarrslingor hade fått en ung Field Mice-Robert Wratten att börja störtgråta. Philip, vars hi-hat-sväng förmodligen hördes ända till södra kyrkogården i Manchester och ner till Tony Wilsons FAC 501-märkta kista. (JA, han har ett eget Factorynummer på kistan. Hela vägen ut, liksom.) Och Andréas, en av få som nog hade kunnat vara den som fyllt upp efter Robert Vickers i Go-Betweens (sisådär 1987 någongång). Det vill säga om han inte hade varit alldeles för ung och dessutom från en förort till en, med svenska mått, stor och blaskig västkuststad i södra Sverige. Och gjort fantastiska poplåtar med bandet Days. Ett band som fått gamla poptalibaner i Portland att öppna upp butiken och starta ett nedlagt smått kassiskt skivbolag igen. För snart släpper Days sin debut-EP på pånyttfödda etiketten Shelflife. Och vi vill inte vänta en dag till. Tack. Days är 80-talsromatisk pop. Men också det essentiella av Rides, Blurs och Stone Roses tidiga 90-tal. MEN, uppdaterat till 2007. Elend Öye, en lång norrman vi känner från Bergen, var också med: Dom spelar shoegaze utan fuzzpedal. Man liksom bara väntar och väntar på att det ska komma, men det gör det aldrig och det är så bra. På fredag ser du Days här på PSL. Four more Days to go.

Så länge:
myspace.com/daysswe

text taken from:
psl